Dolda budskap

Vaknade precis ur en dröm som kändes verklig och som skrämde mig.

I drömmen hände något konstigt med min kropp, den kändes tung och trög och hela min tillvaron kändes skev. Jag upplevde det som om golvet lutade kraftigt åt höger, trots att jag visste att marken var platt. Jag lutade mig mot en vägg, mot en bänk, mot allt som kändes stabilt för att inte falla omkull medan jag försökte hitta ut ur rummet där jag befann mig. Och i min tanke kunde jag känna hur jag lyfte armarna men högra armen rörde sig inte trots att det kändes som om den gjorde det. Jag blev rädd i drömmen, förstod att något var fel i min hjärna och att jag behövde hjälp men jag såg suddig och ibland inget alls och jag hade svårt att uppfatta vad som var vad i rummet.

Flera gånger gled jag ur drömstadiet, jag försökte väcka mig själv men gled ständigt tillbaka in i drömmen och in i rädslan. Jag kunde inte vakna för jag uppfattade drömmen som verklighet. Men när jag väl vaknade, fick upp ögonlocken och kände min kropp i sängen hade jag fortfarande svårt att avgöra vad som precis hade hänt. Höll något på att hända med min kroppen? Kunde jag röra mig?

Jag kunde röra mig. Det jag precis upplevt var bara en dröm, men rädslan jag kände sitter fortfarande kvar som ett tryck i mitt bröst och en känsla av oro dröjer sig kvar trots att fara är över, trots att det aldrig var någon fara.

Jag kan inte riktigt skaka av mig denna känsla av obehag och jag undrar om drömmen betyder något. Om mitt undermedvetna försöka säga mig något.

Goda ting kommer i tre

(foto: Malin Lindner)

Hon gör så fina smycken den där Malin Lindner. En blogg fylld med tankvärdheter har hon också. Dessutom kan man just nu köpa hennes smycken för 10% rabatt i hennes webbshop.

Sockret

Jag känner att det är dags för ett litet erkännande. Minns ni det där pratet om att jag skulle ha en sockerfri månad, hur gick det med det Egentligen?

Jo, det gick ganska dåligt kan man väl säga. Knappt en vecka in i utmaningen gick jag på workshop där vi tillagade en massa goda sockriga saker och jag ville ju inte inte smaka på det jag lärt mig laga.

Några dagar senare upprepades proceduren.

Min tanke var först att frånse dessa "snedsteg", men när jag sedan åt en fruktdessert på jobbet utan att tänka på att frukten legat i sockerlag tappade jag motivationen helt.

Så, så var det med den disciplinen.

(via kvelv/pinterest)

I väntan på kraften

(via lostinthought)

Ibland är det svårt att ge sig hän till vilan. Att uppriktigt stanna upp och låta kroppen vila så länge som den behöver. Det finns så mycket aktiviteter att fylla dagarna med, flera timmar i längdspåret och i pisten som går förlorat genom att ligga i viloläge.

Efter de senaste veckorna av intensivt jobbande, sjukdom och ihärdig förkylning har jag fått ge efter för min kropps önskan om att få vila. Jag har accepterat de faktum att kraften inte finns och att om jag försöker prestera över min nuvarande förmåga kommer det dröja än längre innan jag är i fas igen. Så jag har kapitulerat inför vilan. Vikt in de nya löpningsbyxorna i garderoben och ställt undan snowboard och längdskidor. Det aktiva livet får vänta, tyvärr.

"Kom ihåg att världen utanför ser likadan ut varje dag och att det bara är dina tankar som kan förändra den. Om du styr över ditt sinne kan du välja dina tankar och känslor. Det gör att du blir en konstnär som bestämmer vilka färger omvärlden ska ha och vilken sinnesstämning du vill befinna dig i, i alla situationer i livet."


ur Ayurveda för ditt sinne, Janesh Vaidya

Vackert

(stickning av nanna van blaaderen via arcademi, foto pablo delfos)

Att välja att inte välja

(christophprevost)

Jag funderar mycket på vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jag ska välja? Om jag måste välja?

Det finns så mycket som intresserar mig, mycket som jag vill lära och lära andra. Och jag kan omöjligt se mig själv med Ett yrke under en längre tid. Jag vill gärna göra lite av varje, utvecklas och lära inom flera områden.

Men var ska jag börja?